På färd genom natten
I en bur av stål flög han genom natten. Tryggare kan ingen vara, tänkte den knappt berusade Håkanzing när har på förnatten placerades i huligan-arabens, hastigt men ändå lustigt, införskaffade stålbur till färdmedel. Där satt han alltså, med fötterna distinkt placerade i förarsätet och blicken i backen, med krav på snabb färd mot stadskärnan. Färden kantades av diverse incidenter som vår huvudperson idag ej kan återge i detalj, men ett försök kan ända vara på sin plats för att förstå denna mediokra upplevese.
Allt började med en bur av stål. Troligtvis uppkom idéen i samband med konstaterandet att cykel till färdmedel ej var möjligt för uppdraget, detta på grund av att de två i övrigt medverkande sagofigurerna ej införskaffat den kunskap som krävs för att framföra detta medel för transport. Första hindret uppkommer när trion skarpt sneddar den mytomspunna Magistratan till väg, ett grön och högt fordon är då nära att klippa de tre förvirrade, men i ett ögonblick av vakans så räddas situationen. Detta för trion mot nya upptåg, där en kombination av kraftigt nedförlut i samband med betong utgör nästa hinder. Buren av stål räddar dock en överlyckligt road Håkanzing som i hast och mörker famlar efter ytterligare upptåg. I sanningens namn utgör det sista hindret det klart mest häpnandsveckande, dock ej aldrig ifrågasatt. Denna kraftigt nedförlutande backe avslutas i sjö. Sjön Sjön, i vilken Ön Ön är placerad. Färdens karaktär är hastig och snabb med ett avslut som kan liknas vid djävulen själv. Håkanzing reser sig dock utan krav på ersättning. Tre roade mindre bemedlade studenter har uppmärksammat dramat och framskrider nu i all hast för att få en skymt av karaktärerna som återigen har satt skräck i natten. Studenterna skräms dock bort hastigt när stålburen flyger i Sjön och Håkanzing utropar sin lycka. I övrigt fortsatte natten sitt lugna gemak, där kämnärspojkarna i skuggor skred omkring för att utgöra det mörka och omisskänliga hot som sig bör…
Allt är en uppdiktad sanning. Men buren finns altid kvar och kan än idag skådas vid den mytomspunna lundensiska Sjön som, om man ska tro sägnen, än idag utgör en vattenfylld källa till djävulskap.
Över och Out
Kommentarer
Trackback
