kaffeipausen

Som ett skvalande täcke utan ände men med egen vilja, utan rynkor men med vågor, utan tyg men med vind. Som den våg som rullade in, rullade sanden ut och den sista kaffemuggen lämnade strandkanten utan spår, spår som funnits men som ej finns mer. Sommarsol som värmde blev havsvind med kyla och fåglar flyttar. Lång bort blev kyla värme och solsken blir till sommartid, här endast en alltmer mörknade omfamnande kyla som längtar efter vinter och tidigt tända gatuljus. Katten sprang bort och dog och flugan på väggen satt bara kvar för att den fastnat, inte för att den ville… Host…höstjävel